Vecka 43 – Orientering, stridshinderbana och träningsläger

Hej läsare.

Återigen skulle det vara en vilovecka, men återigen fylldes den av tävlingar.

Inledande raksträckan på stridshinderbanan

MÅNDAG: Uppvärmning följt av sex stycken lugna en-kilometersintervaller med blandade utrustningsalternativ. Jag sprang i kängor, men eftersom mina löparkängor fortfarande var på vård efter föregående veckas patrullfälttävlan, sprang jag i ett par mycket dåliga kängor. Dessa hade en helt styv sula och en utstående häl vilket innebär att jag landade hårt på hälen i nästan 10 kilometer. Tidigare var hälsenebekymrena hanterbara men på kvällen hade jag ordentligt ont. Dumt, men det är svårt att vet under passet hur ont det kommer att göra efteråt…

TISDAG: Badminton följt av rörlighet och rehab.

ONSDAG: Rörlighet, rehab och bålstyrka.

TORSDAG: RACEDAY! Jag, Peter och Carl-Magnus begav oss till kavallerikasern för att springa ”Dragonjakten”. Vi inledde med en stadskarta där varje löpare fick en version och sedan var det att dela upp kontrollerna. När alla var i mål fick vi på samma sätt varsin skogskarta där jag tog de som var längst bort men ett fåtal. På båda kartorna kom alla tre i mål hyfsat samtidigt och totalt vann vi tävlingen. Jätteroligt evenemang som fler i Försvaret borde vara med på.

FREDAG: RACEDAY! Garnisonsmästerskap i stridshinderbana. Tillsammans med min vän James ställde jag mig på startlinjen något sliten efter gårdagens tävling samt gårdagskvällens fest. Jag hade åkt nattåg med Statens Järnvägar och kände mig ganska mör på uppvärmningen. Inget att göra förutom att gasa och tävlingen lyckades vi vinna. Mycket välarrangerat som vanligt.

Passering av ruta =)
Däckhinder

Efter lägret bar det iväg till Halmstad och träningsläger i militär femkamp. Jag deltog mest på skyttet och styrkan, i övrigt agerade jag fotograf. På lördagen åkte jag hem till Malmö igen i syfte att tävla under söndagen.

På vintern får man skjuta som det går. Liggandes på bänkar i det här fallet =)

SÖNDAG: RACEDAY! Yddingeloppet 12 kilometer som normalt sett brukar avsluta tävlingssäsongen var nu tänkt att inleda efter en viloperiod. En viloperiod som egentligen inte blev av. Jag inledde i 3:45-tempo men mina hälsenor ville inte alls hänga med. Därav joggade jag de sista 6 kilometrarna och klev av precis innan målgång eftersom jag skämdes så för min insats.

Nu blir det vila tills hälsenorna är hela. Jag kämpar på med min excentriska träning och kanske får jag tid hos en ortoped eller motsvarande.

Bästa hälsningar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *