Vecka 40-41 – Military World Games i Sydkorea

Hallo där.
Under onsdagsmorgonen vecka 40 påbörjades resan till södra Korea där vi under torsdagseftermiddagen landade på Incheons flygplats och senare togs med buss till Yeongcheon där vi skulle husera under 6th Military World Games d.v.s. Olympiska spelen för militärer. 7045 atleter ifrån 117 länder skulle mötas i alla möjliga idrotter från militär femkamp till fäktning och segling. Kvalitén på idrottare är mycket blandad. Alla har givetvis sysslat med sin respektive idrott en viss tid men det finns de som knappt är simkunniga men som ändå tävlar i idrotter med simning i; och så finns det de som varit heltidsproffs under ett decennium. Även om alla är inställda på att göra så bra ifrån sig som möjligt så är det huvudsakliga syftet med spelen ”Friendship through sports” d.v.s. att man möts i idrott istället för slagfältet. Vid tillfällen då man exempelvis väntar på bussen kan vi i femkampen sitta med en representant ifrån vardera Sverige, Ryssland, Brasilien, Syrien och Sydafrika exempelvis.

Ankomst Incheon – historisk mark

Downtown Yeongcheon

Efter inkvartering, utspisning och en natts återhämtning var det dags för träningsdag dagen efter ankomst. Fyra grenar (Hinderlöpning, terränglöpning, handgranatskastning och hindersimning) avklarades under en förmiddag med jetlag deluxe, särskilt eftersom jag, till skillnad från förra året, inte hade haft tid att ställa om dygnet med anledning av att jag jobbat dagen innan. Förutom boendet var faciliteterna exakt samma som förra året vilket gav en viss trygghet. Hinderbanan och kastningen var av prima kvalitéer, terränglöpning utmanande och rolig och hindersimningsbanan helt okej. Jag trivs inte helt på denna banan eftersom första dyket är ganska grunt och bordet lite småmjukt. Det är lika för alla men lite trist för en som är lite längre än de flesta.

Simhinderbanan i bakgrunden

Träning på hinderbanan

Efter träningsförmiddagen blev det lite vila och förberedelser innan vi redan på lördagen körde igång med första grenen: Skytte 300 meter med en precisionsserie med 10 skott på 10 minuter samt en snabbserie med 10 skott på en minut. Förra året blev jag placerad som nionde man med mina 189 poäng där särskilt precisionsserien på 99 poäng var mycket bra. Den gången var dock förhållandena något enklare för mig då det under mitt heat var helt vindstilla. I år var vinden lite mer påtaglig, dock konstant liggande med lätt vind från höger till vänster. Ibland vände vinden och blåste emot eller längs med min skjutplats och då valde jag när det var möjligt att hålla inne skotten. Jag genomför en stabil skjutning med 96+93 d.v.s 189 poäng och samma resultat som förra året. Jag avslutade denna dag som sjunde man vilket såklart är bra; fältet bestod av 142 femkampare.
Slutsatser: 1. Lita på dig själv när du vet att du kan. Skytte handlar mycket om självförtroende. 2. Läs vinden och känn efter när skotten går åt ett visst håll p.g.a. vind eller avfyrning.

I väntan på skytte. Från vänster till höger: Kazakhstan, Bahrain, Sverige, Brasilien.

Snabbserien.

Efter skyttet, som ju är en halvdagsövning med transporter, väntan och stöd till främst landsmän avnjöt jag en stabil lunch och middag. Dagen efter skulle det nämligen springas hinderbana strax efter 1000, varför en alldeles för påtaglig frukost inte var lämplig, och knappt möjlig att inta. Jag är vanligtvis emot att publicera bilder på en massa mat men här kommer det en så att ni får en uppfattning om hur många kcal man stöter i sig på en måltid.

En genomsnittlig måltid, maten var av god standard.

Min rankintid var 2:35, en tid som jag visste att jag inte skulle klara att nå. Målet var istället inställt på under 2:40 och detta tänkte jag klara av genom att hänga på min argentinske ”motståndare” som precis som jag var rankad på 2:35. Hinderbanan i Yeongcheon är som sagt av högsta kvalité och det fanns ingen anledning att hålla igen. Loppet blev mycket väldisponerat där jag stod upp bra i landningarna och hade en överlag god hinderteknik även om det finns att förbättra till nästa år när mina knän förhoppningsvis mår lite bättre och klarar av mer träning. Tiden blev 2:39,5 = mission accomplished och en glad Daniel.

En minut till start; hinderbaneångest level plenty.

Stubbar. Foto Anton Thorstensson, Combat Camera.

Höga muren, sista hindret på raksträcka 2 av 5.

Irländska bordet, halva banan avklarad. Foto Anton Thorstensson, Combat Camera.

Hinderbaneloppet på youtube: https://youtu.be/OY5-BL2mn8Y
 
Nästa gren är som bekant hindersimning. Banan var överlag bra men lite grund i första dyket och ett mjukt bord som jag inte riktigt behärskade. Trots lite tekniska missar kom jag dock under 30 sekunder vilket bådar gott för nästa säsong då jag kommer ha tillgång till mer träning på banan.
Foto nedan: Anton Thorstensson, Combat Camera.
 
Hindersimningen på youtube: https://youtu.be/39PfM0U0tQw
 
Sightseeing genomfördes i Yeongcheon efter simning, som går ganska snabbt att klara av eftersom man kan skicka iväg 3 simmare varannan minut. Nedan en bild ifrån den lokala Saluhallen:
 
 
Dag fyra medför alltid handgranatskastningen, denna gren som är helt unik i sin utformning där man med nervositetspåslag ska lyckas med att kasta prick med 550 gram tunga järnklumpar. En gummiarm kan första mycket, ett starkt psyke kan föra en flera platser upp i sammandraget. Denna dagen rådde gummiarmen någon över det starka psyket. De handgranater som jag haft tur med i Finland hade jag denna tävling otur med. Inga helbommar förekom men jag lade 7 granater i ytterring samt 9 i mittenring, vilket är min sämsta serie i år. Men men, bättre att ha denna otur på ett OS istället för ett SM som jag trots har chans att vinna, tänker jag…
 
En positiv sak med kastningen i Korea var att jag fick utdelning för min ökade rörlighets- och längdkastträning som jag genomfört under sommaren. Jag slog nytt perosnligt rekord i längdkastet med respektabla 56,8 meter och jag hoppas efter vintern kunna nå över den magiska 60-metersgränsen.
Ingång till kastning; ganska nervös.
 
Att ta i och slappna av på samma gång är en konst som belönas med långa kast.
Sista individuella tävlingsdagen var det dags för 8 kilometer hinderlöpning på en kuperad och varierande bana. Jag har sedan hemkomst från Afrika fokuserat på backintervaller vilket gav utdelning med en tid på 28:10 och en klättring från 68:e till 57:e plats.
Alltid glad efter genomförd tävling. Alltid skönt att ta av sig på överkroppen efter 8 kilometer i 25 grader och god luftfuktighet.
Torsdagen medförde lite återhämtning samt träning på hinderbanestafett, som vi hade lag till för första gången sen 2011, då vi lyckades med bragden att ta OS-brons. Eftersom banorna i Sverige är att ganska dålig kvalité så håller de inte riktigt att träna denna enorma snabbhet som man innehar under stafetten. Träningsdagen var således väldigt givande, men vi visste också att vi måste ge full gas och satsa för att ha en chans att ta oss vidare bland dessa heltidsproffs som kan träna hinderbana under gyldene förutsättningar året om.
Återhämtningssimning
 
Vi gav verkligen järnet under fredagen, men några oturliga missar gjorde att vi blev tionde lag och missade att ta oss in till de åtta bästa som går vidare med 1,2 sekunder.
Slutsatser: Träna på att krypa riktigt fort.
Publiken, till del rekryterad från lokala skolor och ålderdomshem.
 
Hinderbanestafetten på youtube ser ni här: https://youtu.be/4tafdfwfsO4
Posering efter medaljceremoni.

Lördagen medförde transport till Pohang där vi hejade fram våra duktiga triatleter till bland annat guld i Mastersklassen, erhållet av maskinen och föregångsmannen Joakim Axelsson. En lärorik dag för mig som amatör-triatlet.

Bad i Stilla havet=)

Under söndagen packade vi innan vi tog oss till avslutningsceremonin efter vilken vi tog oss åter till Incheon och flygresa som slutade i min bostad i Malmö.

Avslutningsceremonin:

I år återstår ett lopp, nämligen Yddingeloppet den 25:e oktober. 12 kilometer på en rolig bana i Bokskogen utanför Torup. Jag återkommer senast då =)

Kvällsunderhållning efter genomförda tävlingar.

Vänskap genom idrott. En bekant från militärhögskolan som genom idrotten blivit en mycket god vän, Niclas, väljer efter årets säsong att avsluta sin femkampssatsningen. Det gör ont i mitt hjärta att inte längre träffas och umgås regelbundet med denna goda vän, kollega och hinderlöpare; men sådan är verkligheten för oss officersatleter i Försvarsmakten.

1 Kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *