Vecka 37 – Skanörsmilen och säsongsavslutning

Det har blivit dags för sista veckan på tävlingssäsongen. En trött kropp har valt att tidigarelägga denna vecka med över en månad i syfte att vila och starta rehab tidigt.

Startögonblick

Veckan i stort:

MÅNDAG: 10 kilometer distanslöpning i motoroverall och kängor.

TISDAG: Simning med inslag av teknik/drills samt undervattenssimning med fenor.

ONSDAG: Jag blev inbjuden till Beastmode OCR:s elitträningsgrupp där jag tillsammans med Paul och Niklas gav mig iväg på grenspecifik OCR-träning på Gärdet. Ett synnerligen bra och välkomponerat pass med uppvärmning – simning i kanal, repklättring, hinderpassering, fartökningar med mer – nedjoggning. Träningen var synnerligen målinriktad och det blev som ett litet OCR-lopp. Detta är hemligheten för att nå framgång på Tough Viking o.s.v. och vi ska definitivt träna tillsammans fler gånger.

TORSDAG: 30 minuter löpning på ett s.k. Woodway-band.

FREDAG: Res- och vilodag.

LÖRDAG: RACEDAY! Årets sista tävling: Skanörsmilen 10km och egentligen borde jag varit laddad och ha möjlighet att nå ett förträffligt resultat, målet var att gå under 34 minuter, min personliga rekord är ju 34:00. Redan på uppvärmningen kände jag mig lite seg men vågar man inget så vinner man inget; jag satte av i 3:20 tempo och sen fick det bära eller brista.

Efter 100 meter.

Redan efter 3 kilometer började jag närma mig fel sida av ”strecket” för att inte kunna passera under 34 minuter och jag blev ju inte direkt piggare. Mellan 5 och 6 kilometer började jag bli ordentligt trött och efter 7 kilometer kom mitt ”håll” som jag får när jag tagit ut mig alldeles för mycket. Jag låg länge fyra men fick se mig omsprungen av en löpare till vid 8 kilometer och så kom jag i mål på 35:48 d.v.s. sämre än mitt första millopp i år…

På väg in på upploppet.

Tävlingssäsongen är därmed slut och det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag har dragit ett antal slutsatser:
1. Löpning på band är inte samma som löpning utomhus på underlag. Jag blev mycket snabb på bandet och körde 1-kilometersintervaller under 3 minuter i slutet av min Afrika-vistelse. Det är definitivt en teknisk sak och denna slutsats drabbade mig hårt vid hemkomst.
2. Ingenting jag hittills kommit på ersätter en gedigen grundträning med goda distanspass. Jag har kört alldeles för lite distans och alldeles för korta löppass, av förklarliga skäl då det inte är behagligt eller överhuvudtaget hälsosamt att springa väldigt långt i 50 plusgrader. Detsamma gäller simningen, jag har simmat alldeles för lite och det finns inte mycket att göra åt i Afrika.
3. Jag börjar fan bli gammal.

Ett par mål har ändå nåtts, det blev ett delat SM-guld i militär femkamp och nu har jag faktiskt 7 stycken. Mer än någon annan. Jag hade tänkt mig någon pallplats i Tough Viking, istället blev det på SM i hinderbana så det är okej. Jag har slagit personligt rekord på 500 och 2000 meter rodd och det är inte fy skam faktiskt. I övrigt har jag inte ”persat” i något men det har ju känts bra på ett antal träningspass och det får man då vara glad åt.

På lördagen blev det härlig högtidsmiddag, en annan del av mitt yrke. På söndagen blev det dessutom helvila förutom lite promenad. Jag var till och med lite bakfull.

Jag hade rejält ont i hälsenorna, särskilt den högra under Skanörsmilen och nu ska det bli skönt att vila lite och köra igång med lite rehab. Bloggen fortsätter vara vid liv, om än i lite begränsad omfattning ett tag och så återkommer jag med kommande säsongs målsättning lite längre fram.

Bästa hälsningar
Dunder-Danne

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *