Vecka 35 – Nordiska mästerskapen

Årets viktigaste tävling tillsammans med Svenska mästerskapen gick av stapeln på hemmabanan i Revingehed där vi tidigare genomfört både FMM och SM.

Detta riskerar att bli ett längre inlägg.

Jag ankom på måndagen. Det är oerhört skönt att kunna packa hemma i lugn och ro och sedan ta kollektivtrafik till tävlingen (mor hade lånat Ferrarin). På måndagen genomförde jag endast lite inkvartering, en lätt joggingtur samt viss hindertagning.

Skånetrafiken höll tiden.

På tisdagen var det inkastning, skytte samt simning på schemat. Jag kände mig pigg i kroppen och hade huvudet på skaft. Arrangemanget verkade seriöst och präglades av precision.

Jag och min gode vän Niclas Blom är på väg till handgranatskastningen.


Onsdagen inleddes med skytte. Precisionen började bra med 3 st 10:or på rad. Sen händer något ödesdigert. Ibland när jag ligger helt still får jag s.k. ”dödsryckningar”. Det tyder på att man är mycket avslappnad och jag tror att flera av er får det ibland när ni ligger och ska sova eller tittar på film. Resultatet: 1 st 7:a, något som lika gärna kunnat vara en helbom. Det fortsätter matas 10:or ända till åttonde skottet då jag gör en dålig avfyrning. Det blir en 8:a. Sen avslutar jag med 2 st 10:or. Således får jag 95 poäng på precisionen vilket i sig är fullt godkänt. En halvdassig snabb ger mig sedan ytterligare 87 poäng vilket gör att jag slutar på 182 poäng. Inte dåligt i sig men jag kunde gott haft lite mer stolpe in. Jag kände mig riktigt bekväm i precisionsskyttet trots hög puls, jag lyckades behärska pulsgenomslaget. Men snabbserien har jag ännu inte kommit i form med.

Eldställning.

På eftermiddagen var det dags för hinderbana. Värre hinderbaneångest har jag nog aldrig haft eftersom det dels var hemmabana och det lovades stort publikstöd ifrån familj, kollegor och vänner. Så blev också fallet. Det var ungefär 205 människor i publiken. Av dessa hejade 200 på mig och övriga fem på holländaren jag sprang mot. För övrigt var detta samma atlet jag sprang mot i Österrike varför jag visste att vi hade ett jämnt tempo. Jag gick ut lagom hårt och gjorde ett väldisponerat lopp, mjölksyran sprutade när jag skulle upp ur lejongropen. 2:35,0 blev tiden. Det är min tredje bästa nånsin. Loppet ser ni nedan, beklagar kvalitén.

En god natts vila följdes av simhinderbana i Högevallsbadet i Lund. Det hade känts bra på insimningen och den nya teknik jag använder på bordet verkade fungera bra. Jag genomförde ett bra lopp på tiden 29,1. Det är min näst bästa tid nånsin men jag har ändå förbättringspotential, något som känns bra. Loppet ser ni nedan.

Efter simningen låg jag på en 9:e plats. Jag visste att mycket skulle klarna i kastningen, såsom det alltid gör när den ena eller andra blir nervös. Oftast är det inte jag. Den här gången var jag dock mycket nervös. Det har sina skäl när flera av mina chefer och kollegor var och tittade på just mig. Inkastningen kändes riktigt bra och det var med gott självförtroende jag ställde mig i kastbåset. Nervositeten slog till direkt och jag inledde med två ytterringar: en för lång och en för kort. Dessa följdes av två innerringar. Efter det tog jag tag i mig själv på allvar. Jag lade samtliga resterande 14 granater utom en i innering. Jag åtnjöt publikens jubel och ett bra längdkast på 54,4 meter gjorde att jag fick totalpoängen 178,4 i kastningen och avancerade till en sjunde plats i sammandraget.

Såhär glad är man efter en bra kastserie.

Det var ett riktigt getingbo inför löpningen. 1:an och 2:an var i stort sett klara men det skulle bli en kamp om platserna 3 till 8 ungefär. Sist jag sprang på denna banan var det enormt varmt och jag var sliten. Min tid blev då 28:57 men denna gången var vädret bästa möjliga, jag hade haft en extra dag till återhämtning och banan var preparerad så till vida att ett parti med mjuk sand tagits bort till förmån för hårt packad jord. Dessutom var det mycket publik och valet av skor visade sig ha blivit bra. Jag öppnade första kilometern på 3:17 och sprang tidigt om de två framförvarande femkamparna, precis enligt plan. Jag lade mig sedan på 3:30 i syfte att spara lite kraft inför dess att Cimmie från Sverige samt Espen från Norge sannolikt skulle komma ikapp. Efter 2500 meter sneglar jag bak och ser att de har max 5 sekunder kvar till mig. Jag blir dock inte ikappsprungen förrän vid 4000 meter och då bara av Cimmie som berättar för mig att Espen, som normalt sett är hypersnabb, får ge sig i uppförsbackarna. Vi beslutar oss för att samköra och grilla honom. Detta går mycket bra och vid 7000 meter är han duktig avhängd och vi har 3:e och 4:e platsen inom synhåll. Jag känner mig nu ganska stark och väljer att gasa mina sista krafter. På sista raksträckan blir Cimmie tvungen att släppa, men jag hinner inte fatt varken 3:e eller 4:e plats. Jag slutar som 5:a vilket jag är otroligt stolt över. Film från löpningen ser ni nedan:

Jag tackar alla som kom och stöttade och hejade på mig, det betyder jättemycket och arrangemanget är det bästa jag nånsin upplevt. Alla tider hölls, maten var bra och till och med vädret var perfekt. De atleter jag pratade med, vilket var många, framhöll arrangemangets förträfflighet. Detta visar sig i alla de personliga rekord som slogs under veckans gång. Ett enormt stort tack till alla som var med gjorde tävlingen möjligen. Ett stort tack även till alla i laget som jag alltid har så förträffligt kul med, men det vet ni=)

Tidigare har jag varit som bäst 11:a på ett nordiskt mästerskap. Jag är således mycket nöjd över min 5:e placering, jag hade ingen dålig gren. De flesta grenar var till och med riktigt bra. Dock slutar jag inte att fundera lite över vad som hänt om den där 7:an blivit ytterligare en 10:a? Då hade jag sannolikt blivit 3:a. Men istället för att sura så biter jag ihop och kommer igen nästa år.

Fullständiga resultat finns på: http://www.milpent.dk/mnc2014/

Bilder finns på: https://www.dropbox.com/sh/lhh7ck5pos4k4ev/AABLj_2B8o8_r1S1HdJmslnZa?dl=0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *