Vecka 32 – Jetlag och Helsingborgs triathlon

Bästa läsare!

Resan hem tog ganska exakt 50 timmar efter diverse strul med vapen i Ecuador. Detta innebar att vi fick bli kvar i Amsterdam i ett dygn och lite annat trassel. Ingen träning under måndagen och tisdagen således och en gruvlig jetlag resten av veckan. Här kommer den ändå:

onsdag: Intervaller 10×600 meter med start på 3 minuter. Riktigt tung var jag i benen efter resan och dessutom var banan ganska kuperad. Jag kom således knappt ner under 2 minuter på dessa intervaller. Efteråt kastade jag lite granater.

torsdag: Simning distans 1500 meter utomhus på huvudstabadet.

fredag: Innehinderbana i idrottshallen på jobbet. Kanske jag kommer med en skiss nångång på hur jag brukar bygga denna bana.

lördag: simning 1500 meter utomhus i syfte att kontrollkontrollera våtdräkten. På eftermiddagen övades det lite växlingar i hallen.

söndag: RACE-DAY! Helsingborgs triathlon olympisk distans stod på schemat och fast jag inte cyklat på nästan en månad var jag ganska laddad. Det blåste full storm i Öresund så man valde att korta simningen från 1500 till c:a 600 meter. Man valde att lägga simningen invid stranden och var är det mest vågor? JO: INVID STRANDEN! Det var således mer bad/överlevnad att ta sig fram. Jag hade ingen aning om var jag eller mina medtävlare befann sig men tydligen gick det inte jättedåligt då jag var upp som ungefär 15:e triatlet av ett hundratal startande.

Jag och min vän James försöker hitta någonstans utan gäss på vattnet. Det gick inte.

Jag överlevde.
Uppe ur vattnet, lätt omtumlad.

Jag kom iväg efter en hyfsad växling på cykel. Jag valde denna tävling att introducera min temporacer ”Le Machine” på den hyfsat kuperade och knixiga banan (för att vara en triathlon-tävling åtminstone). Det kändes att jag inte cyklat på ett tag för jag smakade ganska omgående syra om jag översteg min kapacitet.

Iväg på cykel

Jag tappade min vattenflaska i växlingen samt min energygel vilket innebar att jag inte kunde fylla på med vätska eller energi under loppet. Är huvudet dumt får kroppen lida och jag tror inte jag kände av det så mycket.

Jag cyklade om några men blev också omcyklad av några andra så jag höll väl ungefär min placering under loppet. På ett ställe var banan inte utmärkt och där cyklade jag och några andra cyklister fel, vilket gjorde att vi tappade c:a två minuter.

Iväg på löpning som ju är min bästa gren. Jag var hyfsat mör i benen efter en dryg timme i sadeln i slaktande vind men sprang trots detta 10 km på 37:30, hämtade in en handfull placeringen och slutade topp 10 totalt. Inte illa för en femkampare även om jag gynnats av en längre och slätare simning samt en flackare cykelbana. Det hade ju inte skadat att träna lite cykel också men det är det ju ingen som gör åt mig =P

En flack, hård och blåsig bana invid havet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *