Vecka 25 – Nordiska mästerskapen samt Blentarpsmilen

Bästa läsare.
Under söndagen vecka 24 gick färden mot Elverum, en lite garnisonsort 10-talet mil norr om Oslo. Syftet med resan var att skapa möjlighet till deltagande i nordiska mästerskapen i militär femkamp, en tävling som jag kanske inte var helt förberedd för, men som jag sett mycket fram emot. Flera av de starkaste namnen i Norden var av olika skäl frånvarande, varför det skulle kunna finnas en chans för mig att placera mig långt fram.

Vid ankomst var det dags för fem kilometer jogging längs med tävlingsbanan, en 4 kilometer lång bana som ju för oss herrar ska avverkas två gånger. Banan var en av de mest tekniska hittills på en femkampstävling men mycket skarpa kurvor, skifte av underlag samt en hel del backar; dock inte våldsamt branta.

Det svenska laget på hinderbana efter tisdagens tävlingar. Glatt gäng!

MÅNDAG: Träningsdag. Vi åkte till Rena en halvtimme bort i syfte att känna på simhinderbana och hinderbana. Hinderbanan är en av de finare och snabbare som finns med gedigna hinder i betong och asfalt som underlag. Simhinderbanan var på 25 meter med vändning på kanten s.k. nordisk variant. Inte min favorit, men det brukar gå okej. Jag kände mig relativt pigg och bra i kroppen.

På kvällen var det dags för första tävlingsgrenen: Skytte! Efter lite missöden på min inskjutning fick jag skjuta i heatet efter. Det regnade ymnigt men blåste inte särskilt. På inskjutningen kändes det lugnt och stabilt och även vid lite pulsgenomslag påverkades jag inte. Avståndet var 300 meter vilket är betydligt svårare än 200 meter, så det gäller till att man brukar allvar =)

Förberedelser: Påfyllnad av ammunition samt intag av te.

Jag hade lite stolpe ut under inledningen av precisionsserien. Många gyldene bra 9:or som lika gärna kunnat vara 10:or slickade innerringen och efter 6 skott hade jag 5 9:or och en 10:a…. Jag skärpte till mig och sköt de sista 4:a skotten i tian. Totalt precision: 95 poäng. Godkänd men absolut inte mer.
Snabbserien är alltid lite vilda västern. Det kändes dock väldigt bra och jag hade väldigt lite pulsgenomslag. 1-2 skott kändes som att jag ryckte men i övrigt var serien väldigt väldisponerad och bra. Här hade jag lite stolpe in och sköt för övrigt väldigt bra. 97 poäng är nästan MVG på en snabbserie på 300 meter och totalt får serien definitivt VG. Jag sköt faktiskt så pass bra så att jag gick ut som ledare efter första grenen.
Svårt skeptisk när jag inte tycker att monitorn visar det jag nyss skjutit.

TISDAG: Tävlingsdag 2 av 3. Bussen tog oss från Elverum till Rena där vi skulle simma hinderbana och sedan springa hinderbana. Jag visste att kroppen var stark och att mjölksyratåligheten var god. Detta har alltid varit mina styrkor. Mina förbättringspotentialer har dock varit, och är till del fortfarande, att jag måste träna mycket teknik för att bibehålla effektiviteten på hindrena. Detta har jag ju, av uppenbara skäl, inte gjort.
Första grenen för dagen var simhinderbana. Jag värmde upp i idrottshallen istället för att jogga ute och kände mig varm och explosiv vid start. Iväg! Lite långsamt upp på första stocken och lite seg i den avslutande simningen. Tiden blev 31,4 vilket ändå är godkänt med tanke på tävlingsmängden som jag lagt på denna gren det senaste halvåret =)
Andra grenen för dagen var hinderbana. Jag hade kört några pass hemma, men dels varit lite sliten och så regnade det på tre av de fyra pass innan tävlingen vilket innebär att man inte kan köra på full gas på P7 trä- och blankstålsbana. Själva loppet kändes bra i löpningen och väl i mål var jag inte särskilt trött. Detta både för att jag är stark mot mjölksyra men också för att jag haft för dålig teknik och fegat för mycket på hindrena. 2:41 är inte särskilt bra men det är inte underkänt heller. Hem och träna teknik! [Om allt har gått som det ska så kan ni se mitt hinderbanelopp nedan]

ONSDAG: Tävlingsdag tre bestod av handgranatskastning och terränglöpning. Då jag kastat på träning veckorna innan har det känts helt bra och av 16 precisionsgranater har jag lagt 13-15 i inre ring varje gång. Inkastning var sådär bra anordnat med en dåligt bås och dåliga inkastningsbanor för alla de atleter som värmde upp. Sådant ska dcok inte påverka en som gör sitt tionde nordiska mästerskapen och det kändes ändå bra när jag ställde mig i mitt tävlingsbås. De första fyra granaterna lade jag i mitten men sen kom det sämsta på hela tävlingen: min andra ring. Jag lade dem i yttre ring kort+lång+kort+lång. Nog för att det var stolpe ut med närmissar men så dåligt får jag inte kasta på en gren som alltid varit en av mina bättre. Starkt besviken lade 3 i inre och och i yttre ring på ring nummer 3 och 2 i inre och 2 i yttre på ring nummer fyra. Längdkastet blev 48 meter, G men inte mer. Sammantaget blev det Icke godkänt på kastningen och min chans att nå medalj kastades därmed bort.

Längdkastning

Dags för terränglöpning: 8 kilometer teknisk bana som nog skulle passa mig hyfsat efter att ha kommit igång med ordentlig löpning efter det misslyckade Malmöloppet. Jag hade som målsättning att gå ut i 3:30-tempo och få det att hålla så länge som möjligt. Första 4 kilometrerna avverkades på 14:05 men jag tröttnade något och kom i mål på 28:22 vilket dock är ett steg framåt efter det misslyckade Malmöloppet.
Naturskön och utmanande terränglöpning.

Jag slutar som 6:a på detta nordiska mästerskap. Det är ju bättre än förra året då jag blev 9:a eller nåt efter att ha brutit tån några dagar innan tävlingen samt ramlat av första stocken på den värdelösa simhinderbanan. 2015 blev jag 6:a och 2014 blev jag 5:a. Nu var dock stora delar av de bästa borta, som sagt, men å andra sidan var det nära inpå genomförd utlandstjänst och därmed avsaknad av grenspecifik träning.
Glädjande var att vi fick guld i lagtävlingen, något som inte hänt under min tid som femkampare. Jätteroligt och tack till grabbarna!
TORSDAG: Resdag hem till Sverige.
FREDAG: Hinderbaneträning med efterföljande handgranatskastning samt 12 kilometer distanslöpning. Glad midsommar!
LÖRDAG: Simning i öppet vatten, äntligen ett ordentligt pass på 2800 meter. Fantastiskt skönt och återhämtande.
SÖNDAG: RACEDAY! Blentarpsmilen 10 kilometer skulle avverkades. Denna tävling vann jag 2016, då på nytt banrekord med 35:36. Målet var att upprepa denna bedrift och gå ut i 3:30-tempo och se hur länge det skulle hålla. IVÄG! Första kilometern gick på 3:27, sedan börjar en ordentlig stigning varför man inte kan hålla detta tempo och 3 kilometer passeras efter strax över 11 minuter. Sedan är det dock nedför och där kan jag klappa på lite. Ledaren har gått iväg och är vid 6 kilometer ungefär en minut framför. Jag ligger nu 2:a med 3:an ganska tätt bakom. Jag kämpar mitt bästa men under sista kilometern blir jag rejält trött och orkar inte hålla emot. Tiden 37:06 är det sämsta jag gjort på 10km på flera år men som jag avhandlat tidigare så är löpformen över längre distanser inte den bästa. Dessutom hade jag nog ätit för mycket frukost och tävlat för nära inpå nordiska mästerskapen. Nya tag!
Strax innan 6km, ser piggare ut än vad jag är.

Kommande vecka medför tävling vid Kungsbygget i form av spring xtreme samt en tuff träningsvecka då jag, uppenbarligen, har lite att göra.
Bästa hälsningar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *