En lördag med Gunnar

Idag är det äntligen lördag! Vissa går på café, andra åker och shoppar och en del tränar.
Folk har barn, kompisar, hundar och undulater. Jag har Gunnar.

Bakgrund
Vid värnpliktsinrycket i januari 2004 blev vi tilldelade vars en automatkarbin. För att denna skulle bli personlig och kännas som en vän så döpte vi dem. Jag vet inte om det var befälen som sa det eller vi kom på det själv, men döpas skulle de. Allehanda fyndiga namn kom vi på. Min fick heta Meja, vilket ju både är ett tjejnamn och ett sätt att avge eld på. Roligt. När jag ett par år senare ryckte in på militärhögskolan fick jag ett nytt vapen = nytt namn. Detta vapen fick heta Gun, vilket ju både är ett tjejnamn och engelska för ”gevär/vapen”. Sin Gun fick man ju inte ha ute hur som helst utan hon var inlåst när det inte var tjänst. Således tillverkade vi egna vapen att träna marsch och löpning med. Dessa bestod i trästockar av mindre karaktär med ett rep runtom så att man kunde ha den runt halsen.

Redan tidigt fastnade jag och mina närmsta vänner för detta med fysisk träning. Den ene skulle vara värre än den andre (förutom att jag inte var något anhängare av morgonfys). Vi hade läst att detta med motståndslöpning var bra. Som en kadett är man inte jätterik så ingen hade pengar att köpa nån flashig skärm eller släde att ha och springa med. Ett superlativ som till skillnad från ”jätterik” passar på en kadett är ”jättepåhittig” så med hjälp av ett gammalt bildäck, en kasserad militär stridssele och ett rep som köptes för typ 20 spänn åstadkom vi våra egna motstånd att springa med. Påhittiga var vi på namn med; eftersom vapnet hette Gun så fick denna träningskompis heta Gunnar.

Idag åkte han fram från vinden, Gunnar. Han fick åka på pakethållaren ut till Bulltofta och efter uppvärmning spändes selen, i vilken Gunnar är fastsatt, runt midjan. 7 x 4 minuter på tröskeln med en minuts vila. Sista intervallen var det nog en bit (stor bit) över tröskeln. Förutom den uppenbara träningen av benmuskulatur och syreupptagningsförmåga så är detta fantastiskt bra träning för bålen eftersom selen runt magen gör att man hela tiden springer och spänner bukmuskulaturen.

Gunnar fick sedan vila på nedjoggen och sattes sedan på pakethållaren på väg hem igen. Äntligen är det lördag!

3 Kommentarer

  1. Fint med Gunnar. Många fina minnen. Hundar som jagade en över Galgberget i Halmstad.
    Min egen kasserades, har dock kvar selen med repet. Kanske dags att införskaffa ett nytt däck.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *